Genom att restaurera naturbetesmarker och satsa på betesbaserad köttproduktion kan Sverige öka livsmedelsberedskapen och rädda växt- och djurlivet i odlingslandskapet. Det skriver WWF, Konsumentföreningen Stockholm, Upplandsstiftelsen och Naturbeteskött i Sverige.
I Sverige har stora arealer naturbetesmarker övergetts eller beskogats. Minskad köttproduktion, förbuskade landskap och ett utarmat växt- och djurliv är resultatet. Det vill nog ingen, inte heller regeringen se. Forskare på SLU bedömer att drygt 2 miljoner hektar naturbetesmarker behöver restaureras. Jordbruksverket lyfter ett restaureringsbehov på nästan en miljon hektar till år 2050. Klart är att de spillror av naturbetesmarker som finns kvar idag inte räcker för att säkra den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.
Det är därför välkommet att EU nu ökar trycket på medlemsländerna att restaurera natur, genom den föreslagna restaureringslagen. Dessvärre tycks regeringen och LRF uppfatta EU:s initiativ som ett hot snarare än en möjlighet. Vi beklagar det djupt, eftersom vi är övertygade om att restaurering av odlingslandskapet är en viktig väg framåt för ökad hållbar matproduktion i Sverige.
Våra organisationer jobbar målinriktat med att stimulera naturbetesbaserad köttproduktion, nu senast i ett gemensamt initiativ finansierat av Konsumentföreningen Stockholm för att restaurera marker i Östergötland, Södermanland och Uppland. Vi gör det eftersom vi värnar om den biologiska mångfalden och vill att konsumenter ska kunna handla certifierat naturbeteskött i butik. Som intresseorganisationer kan vi göra mycket, men det är också nödvändigt att den nationella politiken höjer ambitionsnivån.
Den nationella budgeten för restaurering av naturbetesmarker är till exempel löjeväckande liten. Om den skulle fördelas jämnt mellan samtliga länsstyrelser i Sverige innebär det 0,5 miljoner kronor per länsstyrelse och år för restaurering av betesmarker. Är det ens försvarbart att utveckla ett administrativt stöd för så små summor? Lägg därtill att anslagen för skötsel och skydd av värdefull natur, åtgärdsprogrammen för hotade arter och medel för bekämpning av invasiva arter skärs ner rejält.
Vår erfarenhet säger att det finns många lantbrukare runt om i Sverige som vill restaurera och satsa på betesbaserad köttproduktion, bara de ges rimliga förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Jordbruksföretagen behöver rättssäkra och förutsägbara bedömningar av markklasser inom jordbrukspolitiken, miljöersättningar på en tillräckligt hög nivå samt en tydlig merbetalning från marknaden för ett kött i världsklass vad gäller ätkvalitet, biologisk mångfald och djurvälfärd. Lantbrukarna ska inte heller behöva agera bank åt staten på grund av återkommande sena utbetalningar av jordbruksstöd.
Naturbetesbaserad köttproduktion är en av få uppfödningsmodeller som ökar den biologiska mångfalden. Nästan all annan matproduktion tränger undan arter. I naturbetesmarker produceras mat för människor på mark som inte kan användas för andra grödor. Samtidigt skapas livsutrymme för myriader andra livsformer som vi delar denna planet med. När Livsmedelsstrategin uppdateras i år måste naturbetesmarkerna, som nationell tillgång för höjd livsmedelsberedskap och tillväxt i jordbrukssektorn, få en central roll. Det är en urgammal produktionsform, men den håller än. I jakten på nya gröna matinnovationer får vi inte glömma sådant vi redan vet är riktigt bra och hållbart.
Minna Hellman, hållbarhetsstrateg, Konsumentföreningen StockholmMaria Hoflin, projektledare, UpplandsstiftelsenAnna Jamieson, verksamhetsledare, Naturbeteskött i Sverige Ideell förening
Jenny Jewert, jordbruksexpert, WWF Sverige
Publicerad: 2023-02-10