Coronakrisen slår kraftigt mot småskaliga bönder i Asien, Afrika, Europa och Latinamerika. Stängda gränser och samhällen hotar att leda till matbrist och högre matpriser. Vi måste verka för en hållbar livsmedelsförsörjning i Sverige och i världen, skriver företrädare för We Effect, Konsumentföreningen Stockholm, Lantmännens Riksförbund, Lantmännen och Coop.
För första gången på länge oroar sig många svenskar för om vi har tillräckligt med mat i kylen. I livsmedelsbutikerna gapar hyllorna med konserver tomma, och vi bokar hemleveranser av livsmedel att räcka för flera veckor framöver. Coronakrisen har blottlagt hur sårbart till och med vårt rika samhälle är, och rädslan för att maten ska ta slut får en del att agera kraftigt.
Krisen visar också att matförsörjning är en global fråga, utan några gränser. I början av april varnade Colombias kaffebönder för att rådande utegångsförbud förhindrade dem från att skörda årets kaffebönor. Colombia är världens tredje största exportör av kaffe, och coronakrisen kan därmed leda till såväl brist på kaffe som högre pris på detsamma. För Colombias kaffebönder är det en annalkande katastrof. Många lever redan på marginalen och en utebliven skörd kan leda till hunger och nöd för många familjer.
Situationen i Colombia känns igen världen över. I en skrivelse om hur coronakrisen påverkar småskaliga bönder i Afrika söder om Sahara varnar PAFO, den pan-afrikanska lantbrukarorganisationen, tillsammans med AgriCord, ett nätverk för biståndsorganisationer som arbetar med stöd till bondeorganisationer i syd, för att livsmedelsförsörjningen på kontinenten och globalt kan ta permanent skada om lantbrukarna där inte snabbt får stöd att hantera effekterna av coronakrisen.
Bondeorganisationer på den afrikanska kontinenten vittnar om hur stängda gränser och undantagstillstånd leder till brist på gödsel och utsäde, svårigheter att hyra in tillfälliga säsongsarbetare, samt stängda lokala och internationella marknader. Vi ser samtidigt tecken på att de hot, trakasserier och våld som många småskaliga bönder utsätts för i en del länder där det råder konflikter om mark och andra naturresurser har ökat under coronakrisen. Ett exempel, som lyfts fram i We Effects nya rapport ”Bonde med livet som insats,” är Colombia där undantagslagar förvärrar en redan svår situation för hotade bondeledare. En vecka efter att Colombia införde reseförbud hade ytterligare tre lokala bondeledare mördats.
Från de tusentals bondekooperativ som We Effect arbetar med runt om i världen hör vi att priserna på basmat, som exempelvis majs, ökat tiofaldigt på en del platser. I Kenya har kaffekvarnarna stannat, i Guatemala hotas nästa säsong av trädgårdsprodukter av brist på importerat gödselmedel, och i Vietnam har inköpen av råvaror från småskaliga bönder näst intill upphört och bönderna står utan inkomst. Elizabeth Kwagala, bonde i Uganda och ledare för East Africa Farmers Association, berättar i mejl att hon känner panik över situationen. Äppelodlaren Frosina Georgievska i Nordmakedonien säger att uppköparna från huvudstaden slutat att komma till regionen. Familjefadern José Fredy Henriquez i El Salvador har börjat ransonera maten i familjen på grund av brist på pengar och livsmedel.
Antalet människor i världen som lider av hungersnöd riskerar att dubbleras i coronakrisens spår, hävdar ett 60-tal globala livsmedelsproducenter, akademiker och intresseorganisationer tillsammans med UN Foundation och ILO, i en skrivelse till G20-länderna. De varnar för att coronakrisen kan komma att leda till ”massiva störningar i tillgången på livsmedel i världen” om inte världens gränser snarast öppnas upp för handel igen, livsmedelsproduktionen klassas som samhällsviktig, och stater investerar i den lokala livsmedelsproduktionen.
Även Sveriges bönder och konsumenter drabbas av krisen. Konjunkturinstitutet spår exempelvis att priserna på frukt och grönsaker kan komma att tredubblas i spåren av coronakrisen. Och även om säsongsarbetare undantagits från det tillfälliga inreseförbudet är trädgårdsodlare oroliga att de inte ska klara hela skörden i år.
Krisen blottlägger sårbarheten i alla samhällen, inte minst när det gäller säker tillgång till mat. Vi behöver öka graden av självförsörjning. Då skapar vi större trygghet för människor i Sverige – men även på Filippinerna, i Mocambique och Guatemala. Ökad självförsörjning bidrar också till minskad global hunger, minskad fattigdom, ökad rättvisa och en hållbar utveckling.
Sverige bör stiga fram och verka för ett jämställt och hållbart jordbruk och en säker livsmedelsförsörjning såväl lokalt som globalt. 2019 gick knappt 5 procent av Sveriges bistånd till jordbruk, och av detta bistånd gick endast 7 procent till livsmedelsproduktion. Vi bör redan nu blicka framåt mot den värld vi vill leva i efter coronakrisen och ställa oss frågan om vi kan göra mer än så?
Alla insatser måste stärka kvinnor på landsbygden i utvecklingsländer. Kvinnor har en central roll för matförsörjningen både som småskaliga producenter och som de som tar ansvar för familjens matbehov.
Svenska företag och livsmedelsproducenter måste också ta sin del av ansvaret för den globala matsäkerheten. Det handlar om att samarbeta med civilsamhället och politiken för att nå FN:s globala mål till 2030, men också om att säkra att den egna verksamheten bidrar till en hållbar värld genom hållbara investeringar och genom att inte samarbeta med producenter och leverantörer som bedriver storskalig exploatering av mark och naturresurser.
Svenska konsumenter bör välja miljö- och rättvisemärkta produkter och ställa krav på livsmedelsföretagen att granska sina leverantörer med hänsyn till hållbarhet, matsäkerhet och mänskliga rättigheter.
Tillsammans kan vi alla verka för en värld efter coronakrisen där ingen ska behöva oroa sig för om det finns tillräckligt med mat för dagen.
Publicerad: 2020-05-04